Sebastian Holmström

OBS rubriken!
Klockan är halv fyra på morgonen.
Jag försöker hålla mig vaken.
Jag mår - fysiskt - ganska dåligt.
Jag mår - psykiskt - fruktansvärt bra, och jag ska fanimej förklara varför:

Har varit på jobbet idag. Har arbetat med kanske en av världens bästa personalgrupp. Vissa avsaknade, men ingen som jag skulle välja bort. Fantastisk dag! Börjar trivas rejält.

Jag har träffat en del nya underbara personer. Framförallt en specifik. Och jag börjar verkligen trivas med mitt nya umgänge.

Många av mina vänner börjar studera och förflyttar sig härifrån. Jag tänker framförallt på Pontus Kinnander - en av mina bästa vänner - som beger sig enda upp till Piteå. Vadå? - tänker ni... är det en bra sak att bli ensam kvar? Njae, kanske inte. Men man är ändå så pass glad att folk verkligen släpper taget om trygghetssamhället och gör något av livet. Det är nu man lägger grunden för vad som skall bli ens liv!

Kommande vecka ska jag och Niclas Svensson bege oss på en resa som kan bli årets! Vi ska bila genom stora delar av Sverige och vi anser att Öland är något slags mål. Kan bli hur bra som helst. Niclas har förövrigt köpt lägenhet i Katrineholm. Så, gissa vart jag kommer spendera större delen av min tid det närmsta året?

Mina kära vänner som har flytt till väst verkar ha det bra! Jag försöker att inte sätta mig in alltför mycket i deras reseäventyr. Ser fram emot att höra dessa IRL vid hemkomst istället! En annan anledning är att jag inser mer och mer att jag saknar dem.

I september är jag beräknad att bli farbror. Jag är tämligen osäker på om jag kunde vara mer glad för deras skull? Det kommer bli fantastiskt! Det är faktiskt något som är äkta lycka! Har även insett att julafton kommer bli fullständigt awesome med barn inblandade. Ja, jag tänker kräva rollen som tomte, kanske inte i år. Men i vilket fall nästa!

Finns det egentligen något som saknas i mitt liv?

Men du...
Ha en bra dag!