Att synas på bild
Kameran... ett föremål man använder för att få en stilla kopia av verkligheten. Detta föremål kan framkalla de mest unika känslorna hos folk. Fotografi kan ställa till mycket problem, det kan informera, det kan kommunicera, det kan sprida glädje och hat, det mobba, det kan älska...
Igårkväll fick jag som uppdrag att vimmelfotografera en fest som Fest i K-holm anordnade. Man kan inte annat än känna sig lite uppskattad när man kommer där gåendes med en kamera i handen. Man spejar efter sitt motiv och när man hittar en värdig kandidat så för man sakta upp kameran och riktar den mot sitt byte. Här kan offret känna sig rädd och gömma sig bakom första bästa föremål eller försöka dölja ansiktet med hjälp av sin egna hand. Men vissa alfahanar och dylikt räds icke av denna jaktmetod - utan istället försöker briljera med sina uttryck och ansiktskonster. I folkmun kallas dessa för "linslusar" och är ett fascinerande släkte. Man vet aldrig vad som komma skall när man riktar objektivet mot en av dessa linslusar... spänning på hög nivå!
Jag och mina vänner Elin och Anton gav oss på ett försök att videoblogga igårkväll. Jag tror inte att Anton kände sig helt bekväm framför kameran - till en början. Det var många "ehum...", "vad ska jag säga..?" och en del halvlånga tystnader. Men efter en stund så lättades han upp en aning - med hjälp av mig och Elin. Det är spännande hur olika människor reagerar framför en kamera. För vissa kan det kännas helt naturligt att bara slängas rakt in i en nyhetsuppläsning och för andra krävs det lite uppvärmning innan man får igång ett flyt. Jag tror att om Anton skulle träna lite mer, kanske hemma framför spegeln eller faktiskt filma sig själv så skulle han säkerligen bli en bra videobloggare. Så, nu får vi hoppas på att han börjar ta tag i det och blir en riktig videobloggare!
Men du...
Ha en bra dag!
Igårkväll fick jag som uppdrag att vimmelfotografera en fest som Fest i K-holm anordnade. Man kan inte annat än känna sig lite uppskattad när man kommer där gåendes med en kamera i handen. Man spejar efter sitt motiv och när man hittar en värdig kandidat så för man sakta upp kameran och riktar den mot sitt byte. Här kan offret känna sig rädd och gömma sig bakom första bästa föremål eller försöka dölja ansiktet med hjälp av sin egna hand. Men vissa alfahanar och dylikt räds icke av denna jaktmetod - utan istället försöker briljera med sina uttryck och ansiktskonster. I folkmun kallas dessa för "linslusar" och är ett fascinerande släkte. Man vet aldrig vad som komma skall när man riktar objektivet mot en av dessa linslusar... spänning på hög nivå!
Jag och mina vänner Elin och Anton gav oss på ett försök att videoblogga igårkväll. Jag tror inte att Anton kände sig helt bekväm framför kameran - till en början. Det var många "ehum...", "vad ska jag säga..?" och en del halvlånga tystnader. Men efter en stund så lättades han upp en aning - med hjälp av mig och Elin. Det är spännande hur olika människor reagerar framför en kamera. För vissa kan det kännas helt naturligt att bara slängas rakt in i en nyhetsuppläsning och för andra krävs det lite uppvärmning innan man får igång ett flyt. Jag tror att om Anton skulle träna lite mer, kanske hemma framför spegeln eller faktiskt filma sig själv så skulle han säkerligen bli en bra videobloggare. Så, nu får vi hoppas på att han börjar ta tag i det och blir en riktig videobloggare!
Men du...
Ha en bra dag!
Kommentarer
Postat av: Anton
Haha, jag ska fasen ha betalt om jag ska börja videoblogga!
Trackback
