Konstig lycklig känsla?
Kommer ni ihåg när man var liten och hade diverse lov från skolan? Om vi tar det längsta - och antagligen bästa lovet - sommarlovet som ett exempel. Första dagen på lovet, solen sken, fåglarna kvittrade och man hade en fantastisk lycklig känsla inombords. Man vaknade inte med ett ryck, nej utan man öppnade ögonen sakta, kanske låg kvar i ett par minuter, gick fram mot fönstret, blickade ut över alla träd som toppades av ett enormt ljussken från den strålande solen. Man ville genast ringa en vän, gå ut och leka i solen, bada och bara må fantastiskt bra.
Just på morgonen. När man vet att man har hela dagen framför sig samt flera månader tills man ska tillbaka till skolan. Känner ni igen känslan? Den ljuva känslan...
Idag vaknade jag kl. 10 (jag har inte vaknat före tolv på jättelänge), mina ögon gled sakta upp, jag sträckte på mig i någon minut, gick fram mot fönstret, blickade ut över gatan, upptäckte att solen sken och snön var i princip borta. Ett leende tog sakta över mitt tidigare trötta ansikte. En lycklig känsla spred sig inom mig som jag bara känner igen från första lovdagen. Jag mår fantastiskt bra! Den här dagen kan bli riktigt bra. Måndagsångest? Tss... för mesar!
Men du...
Ha en fantastisk dag!
Just på morgonen. När man vet att man har hela dagen framför sig samt flera månader tills man ska tillbaka till skolan. Känner ni igen känslan? Den ljuva känslan...
Idag vaknade jag kl. 10 (jag har inte vaknat före tolv på jättelänge), mina ögon gled sakta upp, jag sträckte på mig i någon minut, gick fram mot fönstret, blickade ut över gatan, upptäckte att solen sken och snön var i princip borta. Ett leende tog sakta över mitt tidigare trötta ansikte. En lycklig känsla spred sig inom mig som jag bara känner igen från första lovdagen. Jag mår fantastiskt bra! Den här dagen kan bli riktigt bra. Måndagsångest? Tss... för mesar!
Men du...
Ha en fantastisk dag!
Kommentarer
Trackback
