Sebastian Holmström

Jag har funderat lite kring det här med fattigdom. När är en människa fattig? När är en människa rik? Är det bara pengar som avgör om man är rik eller fattig? Det finns säkert någon knasig person där ute som sitter på en massa stålar, men som ändå lever ett Svensson-liv. Fastän han har pengar så tycker jag inte man kan definiera honom som rik. Samma sak om t.ex. en hollywoodfru parasiterar på någon annan - fast de själva inte äger ett enda öre. Då är de väl knappast fattiga? Om man lever storstadsliv i lyx så skulle jag vilja påstå att man är rik.

Så, vad är det som definierar en persons rikedom? Jag vill gärna påstå att jag har myntat uttrycket: "man är inte fattig förrän man känner sig fattig.". Det finns säkert någon tönt där ute i världen som kom på det här före mig. Men något sådant vill jag inte veta av, utan jag tänker naivt gå runt och tro att det är jag som har kommit på uttrycket.

Jag tycker uttrycket håller bra. Nästintill vattentätt. Om vi säger att en svensk person i en småstad upptäcker att man knappt har råd med hyran till huset, och då får snåla med allting annat. Då känner sig personligen antagligen fattig. Men om en person från en fattig by i Afrika skulle sitta inne på samma summa pengar, så skulle förmodligen denna känna sig rik. Allt beror på hur vår hjärna uppfattar situationen vi lever i.

Eller för att dra ett lite mer nära exempel: jag själv! Jag är arbetslös och lever på 3000:-/mån. Jag mår oerhört bra och kan inte säga att jag behöver snåla särskilt mycket med pengar. Många skulle säkert beskriva min situation som ganska fattig. Men jag känner inte alls av detta. Jag har inte känt ett ekonomiskt bekymmer i min vardag sen jag gick i högstadiet.

Man är inte fattig förrän man känner sig fattig.

Men du...
Ha en bra dag!