Sebastian Holmström

Grand Theft Auto 2. Ett nostalgiskt spel för många. På sin tid förmodligen det mest brutala man kunde komma över i TV-spelsväg. Även idag kan man komma på sig själv att sitta och le samtidigt som man eldar upp Britta, 75 med en eldkastare. Olyckligtvis råkade Britta vara där i samband med sin dagliga morgonpromenad. Så kan det gå!

Spelet går ut på att man ska stjäla bilar, mörda, bränna, förstöra och brutalt tortera så mycket i sin omgivning som ens nerver klarar av. Men jag gillar att koka ihop scenarion till min spelare. Här är min favorit:

Jag lyckades stjäla en glassbil, och om man håller in tutknappen så spelas det en fin liten melodi. Jag tänker att den här glassbileförsäljaren är så pass misslyckad att han föraktar sig själv nästan till gränsen till självmord. Men en dag när lilla Kalle står och ska beställa sin glasstrut och inte riktigt har pengar till den där extra toppingen så rinner bägaren över. Kalle tjatar och tjatar så att försäljaren till slut får ett nervsammanbrott. Försäljaren tar toppingen, sprutar den i Kalles ansikte, spetsar honom i ögat med glasstruten och tar sedan glassbilen och löper amok! Givetvis med melodin plingandes i bakgrunden. Han kör över åtta personer och får därefter polisen efter sig.

En hetsig jakt med tre polisbilar och en vägspärr. Men stoppar detta den numera galna glassförsäljaren? Icke! Till slut lyckas glassförsäljaren skaka av sig polisbilarna och åker in i en gränd för att gömma sig... men... vad är det där? Vad kan det vara...? Nämen, är det en pansarvagn som står så passande djupt inne i gränden? Hihi!

Vilken otur för poliserna att pansarvagnen är fullständigt ostoppbar och bara krossar varje hinder som kommer i dess väg. Glassförsäljaren kör sedan omkring i pansarvagnen och lyckas döda följande:
98 civila
188 poliser

Och det finaste av allt är att man drar ihop pengar för varje förödelse man orsakar. Så, jag tackar så hjärtligt för mina $600 000:-.

Men du...
Ha en bra dag!