Sebastian Holmström

Det börjar närma sig ett slutresultat. Hittills leder förslag nummer 4. Så, istället för att bara se en header så kanske ni är intresserade av att se hur det blir som en hel blogg? Och här kommer den:

http://sebastianholmstrom.blogg.se/testdeltre/

Men du...
Ha en bra dag!

Ni vet en sån där make som är händig och hjälper till med hemmet? En sån där som vägrar ringa rörmokare och envisas med att göra allting själv - och det blir bra. En sån där som hjälper sin son med att bygga träkoja genom att låna ut verktyg och material. Ni vet vad jag pratar om! Tänk er en sån... och sedan precis raka motsatsen. Där har ni ungefär mina färdigheter. Jag fick ett mycket - MYCKET - oförtjänt VG i träslöjd i högstadiet.

Igår klinkades det lite på piano hemma hos Lisa, så då vart jag sugen på att försöka lira något här hemma. Men olyckligvis så har min keyboard bestämt sig för att tappa levnadslusten. Vid närmare observation såg jag att det var ett litet glapp i sladden. Vad ska man göra åt det? Kapa och försöka ta bort den trasiga delen? Nähe! Här ska tejpas! Tråkigt nog så var eltejpen (om det nu var eltejp överhuvudtaget?) i lite dåligt skick. Så det räckte inte bara med det... utan jag var tvungen att kompensera det dåliga fästet med ny vanlig tejp. Resultatet blev detta:

Jag är nöjd med min skapelse... frågan är om det är livsfarligt? Jag har ännu inte vågat pröva om det fungerar...


Men du...
Ha en bra dag!

Har ni någon gång kommit hem från en utekväll och känt att det inte riktigt är dags att gå och lägga sig än? Man startar datorn i hopp om att hitta något roligt att göra. Man går igenom Facebook, man går igenom MSN-kontaktlistan, man går igenom andra slösurfarsidor. Men ibland får man helt enkelt ta tag i saken själv och göra något vettigt av kvällen.



Tyvärr, så är befinner man sig i det tillståndet när man inte kan avgöra om en idé är bra eller dålig. Man gör den helt enkelt iallafall. Något man kan tycka är jätteroligt då, är inte riktigt lika kul dagen efter...

Men du...
Ha en bra dag!

Tydligen ska sådana här vara söta:

Min morbrors hund fick valpar i somras. Hittade denna bild av en av valparna. Jag är vanligtvis ingen djurmänniska. Men ska det vara något djur, så ska det vara hundar - eller coola djur som jättetarantellan eller megalodon (googla det!). Och vem tycker inte den här valpen är supersöt, liksom?

Men du...
Ha en bra dag!

Kommer ni ihåg Action man? Killarnas motsvarighet till Barbie? Jag är inte den som klagar på olika könsroller, men jag tycker att det är intressant att Barbie-kollektionen består av rosa beachbuggies, aftonklänningar och högklackat medan Action man har... ja... dessa tillbehör:

Jag ser bazooka, jag ser svärd, jag ser skottsäkra västar, jag ser handgranater, jag ser hutlösa mängder skjutvapen, jag ser boomerang-liknande föremål... Jag minns även att jag hade en halvmeter lång helikopter som kunde skjuta skumgummipilar.

Tänk om det nu finns en liten pojke där ute i världen som inte har en sexuell dragning till extremvåld och masslakt? Vad ska denna lille pojke ta sig till då? Lyckligvis har grabben en syster som han kan stjäla leksaker ifrån. Men om han kanske istället har tre äldre bröder som har sport, brudar och kung-fu som intressen? Då kan grabben inte ha det särskilt lätt.

Men du...
Ha en bra dag!

Dirty Dancing. Jag har lyckats levt ett bra liv utan att sett filmen. Men jag har varit lite lost när samtalsämnet har dykt upp, samt är det en välberyktad film, så jag har väl sagt att jag ska ta mig i kragen och se den någon dag.

Den dagen har nu anlänt. Filmen har varit helt okej... ganska bra, faktiskt. Men kanske inte så där jättemycket att hänga i granen. Tills slutscenen! Av någon anledning vart jag rörd under slutdansen när "The time of my life" spelas. Strax innan kommer den kända frasen "Nobody puts Baby in a corner" och man känner att nu är någonting på gång! När det kända lyftet kommer så kommer jag på mig själv med att sitta och le och har känslan "Bra, Baby! Jag visste att du kunde!", trots att vilken idiot som helst kan förutse detta.

Dirty Dancing. Kanske inte the time of my life, men helt klart en bra rulle!

Men du...
Ha en bra dag!

Nu ska ni få lite direkt infomation om mitt liv. Rättare sagt om gårdagen. En dag, fylld med olika och spännande människor.

Jag vaknade och småumgicks med min mamma en stund. Jag blev senare upphämtad av min far och Marianne för att åka på ett litet besök till farmor. Olyckligvis var jag lika trött som han den där pömsiga kortväxta snubben i Snövit. Så under förmiddagen kunde jag lätt mistas för en zombie. Men det ordnade upp sig när jag fick en liten blund i farmors soffa. Det var skönt...

Sen var det hem, ombyte och sedan iväg och träffa lite fler folk. Mina goda vänner Niclas, Mikael och Sandra. Tillsammans beslutade vi oss för att äta på Olympos, men där var det tokmycket folk... så det blev Verona istället. Jag tror att våran servitris hade sitt livs värsta kväll, då hon blev utsatt för diverse konstiga situationer. En specifik händelse så kan det ha varit mitt fel. Jag satt och SMS:ade och såg inte riktigt att hon kom. Jag och mina vänner hade talat om att äta efterrätt, så vi ville att servitrisen skulle dyka upp. Men när jag tittade upp så stod hon där och jag kläckte ur mig följande: "Hallå där!" Med överdriven entusiasm och ovanligt högt. Det hela brast ut i skrattfest och servitrisen lämnade rummet illa kvickt. Jag skämdes en del... Kanske lite mer än en del...

När den extremt mysiga middagen var över så var det dags att ta sig vidare. Jag åkte hem till Lisa Tilly där Maddn och Lisa satt och tittade på Melodifestivalen. Jag joinade in och det var lugn och trevlig kväll. Lagom slapp. Jag hade förmodligen inte orkat något mer livat... så antalet folk och stämningen kunde faktiskt inte bli mer perfekt. Vi kollade på Beck och äntligen fick jag svar på vem Rune Fjällgård är (tillägnat Elin).

På vägen hem hade jag fått reda på att Pontus och Anton skulle knalla ned till stan från en fest. Trevlig som man är vill man givetvis hjälpa följande herrar att nå staden på mest behagliga vis. Så, jag bestämde mig för att skjutsa dem. När jag möter upp dem så är det första som händer att Anton gör världens vurpa och slår i marken. Följande bilresa bestod av att Anton satt och gnällde över att han hade ont och Pontus vrålade lite grejer om... ja... "Wöoöow!".

Lagom spännande dag!

Men du...
Ha en bra dag!

Vi har alla någon gång fått en låt på hjärnan. Oftast är det låtar som har en simpel - men karvande - melodi. T.ex. Ukrainas bidrag till ESC 2007, Loituma - Ieva's polkka, Caramelldansen eller det fullständigt idiotiska Crazy Frog-skräpet.

Men har ni någon gång fått ett ord på hjärnan? Ett ord som man upprepar flera gånger i huvudet. Man kanske artikulerar fram det i huvudet. Man kanske delar upp ordet i stavelser. Man vet egentligen inte varför... man måste bara tänka på det här ordet. Imorse fick jag ett sådant ord på hjärnan, det var Poughkeepsie. En stad i USA.

Det kanske konstigaste av allt är att jag inte riktigt visste vad det var för nåt. Jag kan inte minnas att jag har hört det överhuvudtaget. Men ändå var det där... i mitt undermedvetna och gnagde.

Men du...
Ha en bra dag!

Öl-pong
Material:
ett bord
12 muggar
en pingisboll
en jävla massa öl

Antal spelare:
2-4
Går att vara flera... men det resulterar i mindre öldrickande, och det är aldrig bra!

Regler:
Placera bordet i ett rymligt rum. Ställ upp 6 muggar på vardera sida av bordet i en symmetrisk triangelform. Fyll upp öl till ungefär en fjärdedel av glaset. Nu har vi alltså en färdig spelplan.

Nu ställer sig lagen på vardera sida om bordet. Sen slåss man om vem som börjar. Det laget som börjar kastar sedan pingisbollen så att den ska studsa EN GÅNG på bordet och sedan ned i någon av motståndarnas mugg. Om man träffar en mugg så ska någon ur motståndarlaget dricka upp innehållet där bollen hamnade. Sedan tas samma mugg bort ifrån spelplanen och det blir svårare att träffa nästa gång - då det är färre glas. Pingisbollen går nu över till det andra laget, och de ska försöka göra detsamma.

Om man missar muggarna helt och hållet så går helt enkelt bara bollen över till motståndarlaget.

Resultat: Oerhörda mängder öl kommer att svepas, vilket gör att onykterhet är oundkomligt. Det blir även svårare och svårare för varje omgång.

Betyg: 5/5 - fantastiskt roligt, förmodligen det bästa ölspelet jag någonsin har provat. Ett litet minus är att det går åt så mycket öl, och det är inte särskilt smidigt. Det tar upp mycket utrymme.

Men du...
Ha en bra dag!

Igårkväll (läs: imorse vid 1-tiden till 2-tiden) kände jag och mina vänner Anton och Andreas för att vara lite extra taskiga och mobba tragiska människor på internet. Vi började med Funplanet, men den enda inloggade vi hittade där var en snubbe vid namn "Nisse". Vi bestämde oss för att kalla oss Anna_94 i hopp om att försöka driva den här Nisse till vansinne.

Men snart visade sig att Nisse inte var särskilt sugen på att prata, utan kom med korta svar så som: "mmh", "okej", "ja" etc. Efter en stund öste vi med kommentarer om hur tragisk den här personen var och istället loggade vi ut för att hitta ett nytt ställe att driva med folk. Hamsterpajchatten föreslogs och så fick det bli.

Ny plats, nytt namn! Nu kallade vi oss själva Elin_93 - lite mognare - lite bättre. Genast när vi anslöt oss till ett rum så bara regnade det in snubbar i hopp om att få prata lite med den här 17-åriga Elin. Men det absolut bästa av allt är att även... duhm duhm duhmmm... Nisse var inloggad även här! Givetvis var han första prio till att börja med. Men han synade oss ganska snabbt och med tanke på att han var lika tråkig här som på funplanet så lät vi honom vara.

Men med tanke på att det var ett tio-tal andra snubbar som jättegärna ville snacka med Elin så var det inga problem. Vi avfärdade de tråkiga fort och sparade godbitarna till att driva med. En kille verkade inte tycka rasistskämt var särskilt roliga - förmodligen var han någon slags invandrare själv. Men det stoppade givetvis inte oss! Vi öste med så många rasistskämt vi kunde komma på. Vi hittade t.o.m. på de flesta själva. Kan dra ett exempel: "Vet du vad det är för skillnad på en neger och en negerboll?" "Nä..." "Negerbollen smakar inte skit!" tätt följt av ett asgarv i textform (från våran sida givetvis). Killen vart mer och mer avlägsen, men han hängde fortfarande kvar! Det måste vi ge honom lite cred för... Han måste varit bra sugen, om han fortfarande hänger kvar hos någon som drar så usla och omogna rasistskämt. Tänk vad killar gör för att få lite "kvinnlig" kontakt.

För en annan snubbe berättade vi på frågan "Vad gör du för nåt då?": "Jag sorterar min gurksamling." Det fortsatte i den stilen med bara konstiga grejer. Men även den här snubben hängde kvar. Han hakade även på samtalsämnet gurkor och berättade att han brukar lägga in gurkor själv.

Så, vilka tragiska människor sitter uppe och chattar med småflickor på internet kl. 02 på en fredagsmorgon? Vilken tragisk människa vill prata om gurkor på internet kl. 02 på en fredagsmorgon? Vilken tragisk människa hänger på två olika tonåringschatter kl. 02 en fredagsmorgon? Mina vänner, om ni känner igen er, sluta genast upp med det! Tragiskt!

Men du...
Ha en bra dag!

Här kommer en liten dagbok:
21 december: morgon; Jag är jättenervös... jag kan inte tänka på något annat. Kväll; Wow, vilken lättnad att jag klarade teoriprovet.
22 december: morgon; Nu är jag toknervös! Vad ska jag ta mig till? Jag kommer aldrig klara det här... Kväll: Yay! Nu har jag körkort!! Wohoo!!
1 mars: Jävla skithelvetiska snöskräp! Vad fan ska det vara bra för?! Varför tog jag inte körkort till våren?! Helvete...

Men du...
Ha en bra dag!

Ett litet fint utdrag ur Centerpartiets hemsida:

När vi ändå är inne på datorvärldens alla mysterium så tänkte jag att en liten spelrecension är på sin plats. Vi pratar inte om den typen av recensioner som är bra, informationsrika eller bara intressanta - utan utomordentligt roliga! Killen talar ju som om han har fått en allvarlig hjärnskada. Hans "mustasch" är inte heller att leka med!

Godbitar:
"Oj titta, här kommer skivan!"
"Det är som en motorsågspepprare."
Och den fina handrörelsen i slutet som tyder på ett väl avslutat filmklipp.


Men du...
Ha en bra dag!

Google, en av världens främsta sökmotorer. Alla i princip som använder internet använder google. Jag är inget undantag.

När jag skulle leta upp någon - förmodligen nödvändig - information så glömde jag tillfälligt bort vad det var jag skulle söka på... I funderingens stund så trummade jag med fingrarna över tangentbordet och lyckades pricka i följande tangenter: "lkjh". Till min stora förvåning dök detta upp:

Folk har alltså sökt på rent nonsens! Jag gillar framförallt kjhkjh med sina överlägset 148 000 resultat. Nog för att man som mig, bara slumpmässigt kommer emot tangenterna, men att faktiskt söka på - eller lägga upp data på nätet som innehåller dessa bokstavskombinationer är för mig ganska oförståeligt. Folk på internet fascinerar mig...

En annan mycket - MYCKET - intressant grej är att söka på "what are these". Börja med dessa tre ord och kolla sedan vad som dyker upp i förslagslistan.

Men du...
Ha en bra dag!

En vän till mig har gått med i Facebookgruppen "I used to put my sims in the pool and delete the ladder." Snabb översättning: "Jag brukade placera min sim i poolen och ta bort stegen.". Detta syftar alltså på spelet The Sims när man har en/ett antal personer (simmar) som bor i ett hem och man ska göra allt vad man kan för att få dessa att trivas.

Men ibland brukar de vara trotsiga och inte göra som man vill... då tar aggressionen över och man vill givetvis att dessa ska dö en fullständigt brutal död - gärna långsamt. Det finns två bra sätt att göra detta:

1. Som gruppen förklarar: man placerar dem i en pool och tar bort stegen. Detta gör att simmen förvirrat simmar omkring och kan inte komma upp. Till slut så dör den... men ibland kan det ta flera timmar. Givetvis sitter man och skrattar under hela tiden och väntar på den sista dödssucken.

2. Man låser in simmen i ett rum med en öppen kamin. Man tar bort dörren från rummet och ställer massor med möbler och växter i rummet. Man ber simmen tända brasan och sen lutar man sig tillbaka för att se på när rummet till slut fattar eld. När eldsvådorna till slut når simmen så orsakas panik. Det skriks, det härjas och kanske lyckas simmen få fram en liten brandsläckare. Men man skrattar åt det patetiska försöket att släcka den numera stora elden som bara omringar simmen som en famn av lågor. Man skrattar gott åt att se simmen sakta förvandlas till aska i outhärdlig smärta.

Sen finns det ett par sätt till, men dessa är för tråkiga. Typ svälta ihjäl simmen eller låta den bli så gammal att den dör av ålderdom. Men dessa tar för lång tid och är såååå tråkiga. Var är tortyren?

Jag föredrar nummer två, men den är lite jobbig om man har fler familjemedlemmar som man vill fortsätta spela med i samma hem. Då måste man städa upp all aska som brutaliteten har orsakat. Nummer ett är alltså clean & simple. Så, är det rättvist att kalla mig för psykopat när man utfärdar sådana typer av dåd? Kanske... om inte alla andra på planeten hade gjort precis samma sak! Eller hur?

Men du...
Ha en bra dag!

Jag älskar att bo i Sverige. Just för alla fina årstider vi har. Jag älskar snön under vintern, jag älskar glädjen och kärleken under våren, jag älskar sommarens aktiviteter och solsken, jag älskar höstens mysiga färgskiftningar. Jag älskar alla våra årstider! Det största problemet är att dessa är liiiite för långa. Vid slutet av vintern så längtar man starkt till när nästa årstid tar över. Just nu är inget undantag.

Just nu är det alltså flera decimeter snö på marken. Igår frös jag nästan ihjäl när jag skrapade rutorna på bilen samt borstade av all snö från tak och fönster. Det enda man kan göra för att överleva är att blicka framåt och ha hopp om att den nya årstiden snart tar vid. Jag tittade igenom lite bilder och hittade den här:



Den här bilden ger en hopp... Ser ni? Solsken i håret, shorts, sommarskor, solglasögon och... cyklar! Jag är inget fan av att cykla, men när jag ser detta så får jag en varm känsla i kroppen. Jag kommer ihåg när man tog cykeln och bara gled ned till Djulö med ett par vänner för att iaktta solnedgången, sen cyklade man glatt hem igen. Vilken frihet!

Men du...
Ha en bra dag!

Jag har tänkt lite på det här med bloggande... Man vill ju ha sin egna stil. Man vill ju skriva på ett sätt som för en själv känns bekvämt och naturligt. Jag har ofta en tendens till att skriva ganska mycket och ibland lite för seriöst för att det ska vara i närheten av underhållande att läsa.

Jag fick väldigt tidigt kritik om detta och jag försökte ordna upp det direkt, försöka skriva lite mer avslappnat och kanske lite kortare inlägg. Kanske smälla dit en liten bild. Men egentligen vill jag bara ösa med filosofiska budskap och samhällsfrågor som jag funderar kring. Men jag tror ytterst få skulle uppskatta detta, så jag gör inte det. Inte för att jag tror att folk inte förstår - för min intelligensnivå är knappast särskilt högre än någon annans - utan för att folk helt enkelt inte vill läsa sånt.

Den absolut största frågan är... bloggar jag för min skull, eller för mina läsares skull? För min del är svaret givet: för mina läsares skull. Men kommer man då att tröttna på skrivandet bara för att det inte är 100% jag? Jag vet inte... knepig sits. Vi får väl helt enkelt se vad som händer.

Men du...
Ha en bra dag!

Fick precis ett väldigt givande samtal.
"Holmström."
"Hej, jag ringer från 'bla bla bla', vem är det jag pratar med?"
"Sebastian Holmström..."
"Ja, kanon! Vad bra. Har du fått information angående premiepensionen, det oranga kuvertet?"
"Ehum.... Nej, det har jag nog inte."
"Nähe, okej... Hmm... Är det Sven Oscar Sebastian Holmström jag pratar med?"
"Ja, det stämmer bra..."
"...och du är född 1990?"
"Jajemensan!"
"Jaha... hmm... nu vart det fel här..."
"Jaha?"
Och här börjar hans röst bli väldigt osäker och tyst
"Du har inte mamma där?"
"Nä... hon jobbar."
"Pappa?"
"Nepp, han bor inte här."
"Hmm... du, jag får nog återkomma om det här!"
"Jaha... hej då?"
"Hej då!"

Ibland är det spännande och en aning förvirrande med telefonsamtal.

Men du...
Ha en bra dag!

Ett litet inlägg för er killar där ute. Ni kanske känner igen er? Eventuellt ett litet utbildningsinlägg för er kvinnor om hur snedvridna vi killar egentligen är.

När man var väldigt ung. Outvecklad och kanske inte som mest begåvad fann man en viss spänning hos nakna kvinnor - trots att man inte var i närheten av att ha upptäckt onani. Lyckades man hitta pappas nakensamling eller som när man stod i den lokala matbutiken och försökte luta sig över mörkerskyddet till Aktuell rapport - då gick nerverna på helspänn! Det fanns egentligen ingen vettig anledning till varför man gjorde dessa saker, egentligen hade man ingen sexuell lust överhuvudtaget. Utan man gjorde det för spänningens skull, det här var vuxengrejer - förbjudet för oss unga.

Det här är jobbiga grejer för någon som går i lågstadiet! Spänningssökare som man är var man tvungen att tillfredställa sig på något sätt. Om pappa hade hittat ett nytt gömställe och matbutiken flyttade tidningarna högre upp, vad skulle man då ta sig till? Jo, man tog till kriminalitet. Följande är alltså det mest idiotiska och mest pinsamma jag någonsin har gjort i hela mitt liv, så ni behöver ju inte retas allt för mycket...

Jag och några vänner (jag tänker inte nämna några namn) tog ett beslut att knalla ned till matbutiken för att kika runt lite. Vi lyckades ta oss fram till tidningshörnan och där högst upp hängde dem, den förbjudna frukten. Efter lite slit och hårt arbete lyckades vi komma över en tidning som vi - lite smidigt - öppnade och kikade i. Därifrån ramlade en liten reklambilaga med ett par intressanta bilder i. Vi lade tillbaka den riktiga tidningen och öppnade den lilla bilagan... Wow, det här var bra grejer! Det här kan vi inte lämna tillbaka, nu när den har ramlat ur och allt. Så, en vän stoppade den under tröjan och nu var bara det svåra att ta sig ut ur matbutiken med den lilla bilagan och hedern i behåll.

Vi misslyckades katastrofalt! De kom på oss direkt i dörren. Jag förstår inte hur? Vi såg säkert inte alls suspekta ut!

Nu var det kört! Någon brast ut i gråt. Någon försökte skylla på att vi hittade den vid brödet (som om det då skulle vara tillåtet att ta den?), men det gick inte hem. Vi lämnade tillbaka bilagan och bad om ursäkt. Lyckligtvis ringde de inte våra föräldrar, utan vi fick själva gå hem och berätta om vårat lilla äventyr. Jag tror det dröjde minst en vecka innan jag vågade nämna det för mamma...

Usch, hemska minnen!

Men du...
Ha en bra dag!