"För nu ska fettet brinnaaaaaaahh!"
All respekt som man hade för Paolo Roberto försvann tillsammans med Spotify-reklamen. Har du inte hört den? Dags att dra på Spotify och bara ösa tills den dyker upp. Tro mig, du märker när den kommer!

Men du...
Ha en bra dag!

Jag nämnde för ett par inlägg sedan om "linslusar" och "kameraskygga". Jag undrade en stund i vilken grupp jag befinner mig i. Det tog inte särskilt lång tid innan jag listade ut var jag hörde hemma. Så, istället för att berätta det för er, tänker jag låta en bild tala om det:

Jag vill att du funderar på om du är en linslus eller kanske den lite mer tillbakadragna typen. Det kanske tillochmed finns något slags mellanting? Man kanske bara tycker det är halvskoj att vara med på bild.

Haha, en sak till som slog mig. Det är om man bläddrar igenom ett fotoalbum där man vet att man själv är med. Är det bara jag som lägger störst märke till bilderna på en själv? Man kanske skrattar mest hjärtligt åt de bilder där man själv - kanske ändå tillsammans med andra - spelar pajas. Nu kanske jag framstår som världens största ego, men "that's how it is" - som man brukar säga i staterna. Jag gottar mig gärna i andra människors miserabla bilder också, givetvis. Som denna bild:

Jag tycker att vi alla tre gör en bra insats!

Men du...
Ha en bra dag!

Jag lyckades på något sätt länkas fram till aftonbladets hemsida och upptäckte en nyhet som fick mig att fundera lite. Artikeln handlar om hur pensionärer behandlas på äldreboenden. Det hetaste ämnet är framförallt nedskärningarna som sker just nu över hela världen - och givetvis drabbas pensionärer även utav detta. Det absolut värsta av allt - enligt aftonbladet och pensionärerna samt läsarna av artikeln - är alltså att de äldre enbart får dricka två koppar kaffe per dag.

Ja, det kan ju tyckas vara jobbigt. Men är det verkligen det? Kaffe är inte nödvändigt för att en människa ska överleva, och om det är för njutningen så får de ju ändå två koppar per dag - ett barn får ju knappast mer än två påsar godis per dag. Så vad beror det annars på? Koffeinberoende? Att man måste ha i sig kaffet annars blir man en energilös tjurig grönsak? Så, hur har alla andra som inte dricker kaffe överlevt?

Citerat ur artikeln:
"Jan Myrdal säger att han själv hade blivit förbannad om någon sagt åt honom hur många koppar kaffe han får dricka per dag, och att det kanske är dags för Sveriges pensionärer att ryta i. Ordentligt."

Ja, det är ju bra att man ska ta ställning. Man ska inte låta samhället köra med en, man ska göra vad man kan för att trivas. Men, jag tycker ju den största samhällsfrågan inom ämnet är inte hur vi behandlar våra pensionärer. Det är all denna kaffehysteri! Folk är som besatta av denna dryck. Att drycken skapar såna här typer av rubriker och artiklar bara för att man inte har tillåtelse att dricka fler än två koppar om dagen? Det mina vänner, tycker jag är sjukt...

Ska man göra nödvändiga nedskärningar så tycker jag att kaffe är ganska högt prioriterat.

Artikeln hittar du här:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6700150.ab

...och jag vet, nu kommer folk gnälla på mig bara för att jag inte är en regelbunden kaffedrickare och har därför ingen rättvis åsikt i frågan. Men vet ni... det skiter jag fullständigt i.

Men du...
Ha en bra dag!

Har ni någon gång haft lite problem med självförtroendet? Kanske har haft en känsla av att ni måste ändra på er för att få lite mer attityd. Men ni vet inte riktigt vad ni ska göra, vilken look ni ska ha, vilken känsla ni ska utstråla... Se och häpna:

Gör bara så här, och resten löser sig.

Men du...
Ha en bra dag!

Jag varnar er, här följande kommer det komma ett riktigt meningsfullt och viktigt inlägg.

Efter en hård dag av shopping och bilkörning vill man helt enkelt varva ned. Inför kvällen vankades det födelsdagsfirande och en del öldrickande, så det enda rätta alternativet var att ta en lite tupplur. Jag gjorde i ordning sängen (slängde iväg överkastet) och placerade mig själv under det fullständigt sköna täcket. Men något kändes konstigt... hmm... vad kan det vara? Något känns verkligen jättefel... Jag lyfter på täcket och upptäcker en sak!

...jag har ju för fa-an glömt tagit av mig strumporna. Hur kan man glömma en sån sak? Det borde man ju märka... men icke! Visserligen var det varmt och gosigt om fossingarna. Så strumporna fick sitta kvar!

Men du...
Ha en bra dag!

Som ett tillägg på mitt förra inlägg

Jag googlade ordet kioskmongo och hittade denna sida:
http://www.fittkramp.se/svordom/sv/visa-ord/kioskmongo.113.html

Där är beskrivningen av kioskmongo följande:

kioskmongo

Förklaring: Person som antyds ha ett lågutvecklat intellekt alt. Är tillräckligt smart för att skilja på rätt eller fel fast väljer fel ändå, kort och gott: blåst.

Exempel: Kurt gillar att knuffa pensionärer nerför stora backen, Kurt är ett kioskmongo.



Haha! Är det bara jag som tycker att exemplet är det absolut roligaste man har läst på länge? All cred åt Kami och hemsidan fittkramp.se.

Men du...
Ha en bra dag!

Har ni något riktigt bra favoritord? Jag älskar ordet fantastiskt! Hur bra är inte det ordet, liksom? Det är lagom långt, det låter bra i munnen, halvsvårt att säga onykter och bara utstrålar positiv attityd! Fantastiskt är ett fantastiskt ord.

Ett annat ord som inte riktigt är lika positivt är "Kioskmongo". Vad är egentligen ett kioskmongo? Det är nedsättande, men det låter så fantastiskt(!) kul! Ett ord som bör användas mer... för vem tar illa upp av att bli kallad för kioskmongo - trots att det är så nedsättande? Om man är riktigt arg på någon så är detta det givna ordet att yttra!

Andra ord kanske inte är så spännande när man till exempel läser dem, eller bara rakt upp och ned säger dem. Man måste ha en viss känsla för att ordet ska bli perfekt. Ett starkt exempel på ett sådant ord är "dumjävel".

Men du...
Ha en bra dag!

Kameran... ett föremål man använder för att få en stilla kopia av verkligheten. Detta föremål kan framkalla de mest unika känslorna hos folk. Fotografi kan ställa till mycket problem, det kan informera, det kan kommunicera, det kan sprida glädje och hat, det mobba, det kan älska...

Igårkväll fick jag som uppdrag att vimmelfotografera en fest som Fest i K-holm anordnade. Man kan inte annat än känna sig lite uppskattad när man kommer där gåendes med en kamera i handen. Man spejar efter sitt motiv och när man hittar en värdig kandidat så för man sakta upp kameran och riktar den mot sitt byte. Här kan offret känna sig rädd och gömma sig bakom första bästa föremål eller försöka dölja ansiktet med hjälp av sin egna hand. Men vissa alfahanar och dylikt räds icke av denna jaktmetod - utan istället försöker briljera med sina uttryck och ansiktskonster. I folkmun kallas dessa för "linslusar" och är ett fascinerande släkte. Man vet aldrig vad som komma skall när man riktar objektivet mot en av dessa linslusar... spänning på hög nivå!

Jag och mina vänner Elin och Anton gav oss på ett försök att videoblogga igårkväll. Jag tror inte att Anton kände sig helt bekväm framför kameran - till en början. Det var många "ehum...", "vad ska jag säga..?" och en del halvlånga tystnader. Men efter en stund så lättades han upp en aning - med hjälp av mig och Elin. Det är spännande hur olika människor reagerar framför en kamera. För vissa kan det kännas helt naturligt att bara slängas rakt in i en nyhetsuppläsning och för andra krävs det lite uppvärmning innan man får igång ett flyt. Jag tror att om Anton skulle träna lite mer, kanske hemma framför spegeln eller faktiskt filma sig själv så skulle han säkerligen bli en bra videobloggare. Så, nu får vi hoppas på att han börjar ta tag i det och blir en riktig videobloggare!

Men du...
Ha en bra dag!

Har ni någon gång gjort en nostalgitripp in i er själva? Man kanske är med om en händelse som för tankarna tillbaka till barndomen. Man kanske besöker en plats man inte har besökt på år och dagar.

Igår besökte jag och en vän Candyland i Norrköping. Utifrån såg det ut som en lite större godisbutik men när de automatiska skjutdörrarna gled upp med ett ljud som man bara känner igen från filmer som Star Wars eller Alien kunde man inte undgå att häpnas. Bara en sån sak att det stod rader av kundvagnar innan man kom in i själva butiken är ju helt enastående! Förstår du? Kundvagnar! I en godisbutik!

När man klev in blev det en smärre överbelastning i hjärnan. Det var godis, chips, nötter, godsaker etc. överallt! Vart du än vände dina gnistrande ögon fanns där något gott. Man blev som ett barn igen när man gick där och observerade allt vad den goda världen har att erbjuda.

Jag själv är inget större fan av kanske just godis... men när man kom fram till en bemannad disk full med olika sorters nötter kunde man inget annat än bli exalterad. Jag gissar på att det fanns ca 20 olika nötsorter som man fick välja friskt emellan. Man fick även provsmaka diverse nötter om man kände för det. Ja... det smakades på väldigt mycket!

Candyland... rekommenderas starkt!

Men du...
Ha en bra dag!

Fördomar! Ibland bra... men oftast dåliga. Att tycka att alla judar är giriga, homosexuella är äckliga och att alla hudfärgade äter bananer och klättrar i träd är väl de mest kända och fruktansvärda fördomarna. Men det finns en liten - förmodligen mycket värre fördom som jag själv blev utsatt för igår.

Jag, min syster och en vän kom på den briljanta idén att gå och sola solarium. Som erfaren solare var jag givetvis på, men min vän var på vippen till lyrisk, jag citerar: "JA!! Vi solar solarium!".

Efter vi hade solat - bruna och fina. Bestämde vi oss för att ordna något slags litet filmmys med godis och läsk. Vi tänkte att det skulle vara lite kul att bjuda in fler till vår lilla filmkväll. Så vi ringer en vän - Anton. Vi berättar lite om vårat äventyr på solariumet och frågar om han ska med och sola nästa gång...

Jag har nog aldrig hört någon människa mer skeptisk till något i hela mitt liv! Det var verkligen ett barskt nej. Som "grädden på moset" blev vi fullständigt utskrattade. Tydligen så är alla som solar solarium grekiska spännisar som hänger på badhus med speedos, guldkedja och tribaltatuering. Jag vet nu inte vart denna stolthet kommer ifrån, men han får ta och svälja den snarast. Det var även lite tjat om hudcancer och andra myter.

Dessa fördomar är för mig något antika. Det är väl ingen som har fördomar om metrosexuella killar längre? Alla killar är ju i princip det! Anton, vi lever på 2000-talet. Dags att släppa det där och hänga med i utvecklingen.

Men du...
Ha en bra dag!

Jag är född på 90-talet. 1990 - rättare sagt. Med en snabb koll kan man upptäcka att det är 2010 nu... Vet ni vad det betyder? Många av mina vänner, samt jag själv, har lyckats hålla oss vid liv i 20 år!

Det kan faktiskt vara så att jag har en god vän som fyller 20 år just denna dag. Ett fantastiskt stort grattis till Pontus Kinnander - naken och 20 år!

Det här hänt mycket de senaste 20 åren... jag ska nu gå igenom allt:
Allt? Nä... det kan jag ju inte göra. Det är ju massor! Men jag kan berätta att det är få sekunder jag ångrar, och att jag är toknöjd med mitt liv. Speciellt just i detta nu.

Det är ju visserligen mer en ett halvår kvar tills min födelsedag dyker upp. Det betyder att jag har ett halvår kvar som tonåring! Det är ännu inte försent att börja röka/snusa, dricka fulöl som man har stulit från sina föräldrar, sitta uppe till kl 04 utan anledning och sedan sova till kl 17, ändra kläd-/livsstil minst 4 gånger under tonåren, äta skräpmat 6 dagar i veckan, stå för 20% Coca Cola Companys inkomstkälla och andra spännande grejer som tonåringar gör. Snart är det villa, fru, barn och hund som gäller. Jag kanske talar för mig själv... men jag längar redan.

Men du...
Ha en bra dag!

Drömmar... kan vara läskiga, roliga, spännande eller extremt konstiga. För någon vecka sen drömde jag en mardröm om en vän som höll på att dö. Jag fick en jätteläskig känsla inom mig, en känsla av ren ångest. Jag vaknade med kallsvettningar och vidöppna ögon. Det kändes som om det hade hänt på riktigt! Genast skickade jag iväg ett SMS till personen och frågade om hon levde. Det gjorde hon lyckligtvis och jag kunde andas ut. Men det var riktigt obehagligt...

I natt fick min hjärna ännu ett spel av fantasiöverflöd. Jag och min vän Niclas skulle tillsammans gå någonstans. Målet var oklart, men det var viktigt att vi kom dit i tid. Vår resa började från Willy's i Katrineholm och fortsatte till närliggande öken(?!). Det svettades och det pustades... men till slut kom vi fram till en trappa - som vi var tvungna att ta oss ned för. Olyckligtvis var trappan full med brännässlor, tistlar, lera och andra otyg. Halvvägs ned i trappan och halvvägs igenom tortyren tog min vän upp en kudde från sin - tidigare oexisterande - ryggsäck som han lade på trappstegen. Då kunde vi trampa oss ned i mjuk och lugn takt. Väl där nere sa min vän till mig:
"Vilken tur att ditt Playstation 3 inte gick sönder!"
Jag tittade ned och fann då att jag höll i ett lerigt - ändock helt - PS3. Det hade givetvis inte varit där när jag hade klättrat ned för trappan, men jag var glad att det var helt, så jag svarade:
"Ja... det var tur!"

Vi gick vidare och därefter vaknade jag. Undrar var resan skulle ta oss?

Men du...
Ha en bra dag!

Arbetslös? Har det ändå inte sina fördelar? Igår bestämde jag och några vänner att vi skulle åka ut till en annan vän som bor... ähum... ja... om du tänker dig skogen... sen kör du en liten bit till in i skogen... sen därifrån kör du yttligare 10 mil rakt ut i skogen... och strax där utanför bor han.

Det var fantastiskt trevligt! Det pratades, det skrattades och det tjoades. Jag och min vän Pontus blev tillägnade en dikt skriven av Anton "Branteman" Högsander. Trots att jag har glömt stora delar av dikten fastnade ändå dessa rader mer än övriga:
"Holmström gillar bajs,
Kinnander föredrar majs,"
sen lite senare...
"Holmström har glasögon,
Kinnander har ögon"

Jag måste få tag i hela dikten så att ni alla kan få ta del utav den. Den var fantastiskt bra! Rörande, djup och meningsfull.

Det kollades sport ungefär hela natten, och jag - som kanske känt - är inget större fan av fenomenet. Men trots detta är jag nöjd, det var trevligt. Runt 6-ish gick vi och lade oss, men tror ni vi somnade direkt? Inte ett dugg! Det snackades och skrek som aldrig förr! Könsord utbyttes mot hatiska anklagelser om föräldrar och andra familjemedlemmar. När syret tog slut - runt halv 8-ish - så däckade vi till slut av ren utmattning.

Ja, detta är ju inte direkt ett konstigt fenomen. Att man umgås hela natten med vänner man gillar. Men att spontanåka ut i skogen kl. 23 på en onsdagskväll är faktiskt lite av en unik händelse.

Men du...
Ha en bra dag!

Jag anar att min granne har någon slags hjärnskada. För några dagar sen ljöd Drängarnas låt "Kung över ängarna" högt och ståtligt igenom väggen från min granne. Det är väl inget fel på att lyssna på Drängarna (okej, då... lite fel är det väl kanske) och det är ju heller inget fel att lyssna på hög musik när det kommer en riktigt bra låt eller när det är en låt som man blir peppad till tusen av! Men kombinationen av att lyssna på Drängarna och att lyssna på dem riktigt högt är för mig helt oförståeligt.

Står alltså Berit, 75, och dansar och sjunger med en energi som har varit saknad i över 20 år? Använder hon något närliggande föremål som mikrofon samtidigt som hon glider på knäna över vardagsrumsgolvet skrikandes "Jag är kung över ängarna, springer utan keps och skor, dansar och tar ut svängarna, ropar glatt åt mina kooooor!"

Jag är inte den som ska döma. Vem önskar liksom inte att andra ska må bra och vara fullständigt energiska? Jag har ju trots allt också lyssnat på Drängarna, men det var den delen av mig som också har fäbless för traktordäck och tuggtobak... du vet, den där bonden i oss alla?

Men du...
Ha en bra dag!

Mat! Fantastiskt bra, eller hur? Vad skulle man göra utan det? Ja... dö antagligen... men jag tänker god mat! Det är ett av livets stora njutelser och många som överdriver det med diverse ätstörningar. En fin balans över hur mycket man måste få i sig måste man alltid ha i åtanke. Jag tänker berätta om en händelse igår då vi tänjde på dessa gränser... kanske en aningen för mycket?

En tripp till Norrköping med tre av mina goda vänner kan aldrig gå fel. Vi började med en tripp i stadens köpcentrum. Men efter en snabb (läs: tio minuter?) shoppingrunda kurrades det friskt i våra tomma magar. Allt jag hade ätit till frukost var ett gäng chilinötter. Så nu var det dags för en redig lunch! En vän kom på den briljanta idén att äta på Thai-buffé. Vi andra instämde gillande då det är fantastiskt gott med thaimat och äta hur mycket som helst? Awesome!

Väl där bestämde vi att man var tvungen att äta minst tre tallrikar för att göra det värt att gå på buffén! Inte för att det kostade mer, utan bara för principen att det är en buffé!

Det började med en stor tallrik med i princip allt som erbjöds! Redan efter halva den portionen kände jag: det här kommer aldrig att gå! Jag börjar ju för fa-an bli mätt! Jag åt upp resten på tallriken och kände nu att magen började fyllas.

De andra tycktes inte vara lika mätta utan hämtade friskt mer från det stora frestelsebordet. Efter en stunds andnöd tog även jag mig i kragen och hämtade mer. Ändock en ganska liten portion - vilket jag fick höra när jag kom tillbaka till bordet. "Det där var det mesigaste jag har sett!", "Det där räknas bara som en halv!" etc. Min stolthet försvann illa kvickt av alla anklagelser och jag tryckte i mig resten av maten i tystnad.

Men jag var tydligen inte den enda som var proppmätt. När jag kikade mig omkring upptäckte jag att alla andra satt i tunga andningar och med tomma blickar rakt ut i intet. Ingen av oss hade hittills ätit fler än två portioner. Min självkänsla stärktes då jag upptäckte att alla andra var precis lika mesiga som jag.

En vän hämtade då en liten tallrik med ett gäng frukter på. När hon hade ätit upp allt därpå blickade hon stolt ut över oss andra. Hon påstod därför att denna lilla tallrik med frukt räknades som en portion mat! Hon hade alltså klarat utmaningen med "de tre tallrikarna". Vi andra suckade, slog handflatan i pannan och tyckte att hennes försök var skrattretande. Vi tre övriga var helt klart eniga om att ingen hade klarat utmaningen... inte ens den numera missnöjda Lisa.

När vi alla ansåg oss klara med ätandet så spred sig en matkoma över oss alla. Ingen orkade fokusera blicken på någonting. Någon kanske drog ett roligt skämt, men ingen orkade skratta utan resultatet var mer ett halvhjärtat skrockande. Hade någon gömt droger i maten? Eller är detta bara resultatet av att äta liiiite mer än vad man egentligen klarar av? Vi satt helt enkelt kvar på restaurangen tills vi fick tillräckligt med energi att kunna resa oss. Vilket tog någon timme...

Men du...
Ha en bra dag!

Familjefest! För ett par dagar sen så kom mina bröder hem. Det hela firades med en del törstsläckande och festligheter. Vi påbörjade kvällen hemma hos min syster med Singstar och småsnack. Trots att medelåldern låg högre än vad jag kanske annars är vanligtvis bekväm med så var det inga större problem att trivas med sällskapet. Framförallt är det svårt att ha tråkigt när hela syskonskaran är samlad, ja... vi är förmodligen världens bästa familj.

Nog om det! Senare begav vi oss ut på krogen Harry's i hopp om att få träffa massvis med spännande människor. Och herregud, det vill jag lova! Kanske inte på det sättet man hade räknat med. Vanligtvis träffar man folk som man har något gemensamt med och startar ett samtalsämne som man tillsammans finner intressant. Men det här var precis raka motsatsen. Som kanske bekant så är det 23 års-gräns på Harry's men folket däri var betydligt äldre! Uppskattningsvis en medelålder på ca 38 kanske...

En viss förtvivlan spred sig när jag upptäckte vad det var människor. Men sen kom en insikt över mig... En tankegång började sättas i verksamhet. Jag ska prova ett socialt experiment! Jag har kommit till en del av livet där man inte ska försöka döma folk för vilken samhällsklass, tro, hudfärg etc. dessa tillhör. Man ska vara öppensinnad!

Öppensinnad? Det har jag inte alltid varit... Jag har t.ex. haft ett extremt hat riktat mot just raggare, motorcykelfantaster och andra praktiskt arbetande män med skägg. Men nu satte jag mig helt sonika vid ett bord där det satt en trind man med skägg och Harley Davidson-tröja. Ett praktexempel! Efter en stunds samtalande upptäckte jag faktiskt att han hade en del innanför pannbenet! Han var framförallt väldigt trevlig och vårt lilla samtal avslutades med breda leenden och handskakningar. "Vilken trevlig snubbe!" tänkte jag när jag gick vidare.

Men! Man kan inte dra en slutsats med enbart ett försök. Så jag knallade vidare till ett bord där det satt ett helt gäng med folk som tycktes tillhöra denna kultur. Dessa angav inte direkt samma välkomnande. Märkliga blickar utbyttes och småviskningar antydde på ett avsky riktat mot mig. Jag försökte ignorera beteendet hos gänget och smöra på med smil och handskakningar. Jag tror jag lyckades charma den enda kvinnan i gänget samt två av männen. Nu var det dock en man kvar som tittade skeptiskt. Efter en lång stunds övertalningsförsök gick det inget vidare då han utbrast orden: "Jag tycker att du ska gå nu..." och såg faktiskt skitarg ut. För att undvika slagsmål tog jag mig i kragen och gick därifrån med en viss besvikelse. Min slutsats är då att det, liksom i andra kulturer, finns både idioter och guldkorn. En slutsats som kanske är logisk för vissa, men som faktiskt för mig är lite av en nyhet.

Men du...
Ha en bra dag!

Som så många vet så är det alla hjärtans dag idag! Jag tänkte ta upp ett litet ämne som säkert många känner igen sig i. Ska man älska eller hata alla hjärtans dag?

Bakgrund: Enligt ryktesvägar som jag väljer att tro på - då de är logiska - är att alla hjärtans dag uppkom från handeln. Alltså, att affärer: godis- blom-, och presentbutiker var tvungna att öka sin försäljning på något sätt. De kom helt enkelt fram till att tillägna en dag då man ska ge varandra massor med fina grejer. De kallade dagen för "alla hjärtans dag" då kärlek är ett underbart ting och personer som kanske har problem med att uttrycka sina känslor under övriga året. Alla hjärtans dag är alltså ett stort försäljningsknep...

Så, då vet vi alltså ursprunget. Och då kanske man fylls av liten känsla av avsky då man upptäcker att allt bara är ett jävla jippo från vår handelskultur? Men... kan det inte vara så att det är lite av en win-win-situation? Alla hjärtans dag är en dag som representerar kärlek, glädje och gemenskap. Allt som är bra i världen kan uttryckas på en dag!

Jag fylls av en värmande känsla när jag föreställer mig alla hjärtans dag. Jag är glad att våra butiker har kommit fram till den här idén. För jag mår bra av det, den största frågan är: gör du?

Men du...
Ha en bra dag!

Liksom många andra ungdomar här i Sverige är jag den som ger mig ut på stadens gator och in i dimman. Det jag pratar om är den stora festkulturen som råder över större delen av världen. När det vankas veckoslut eller storhelger, gärna i samband med löning - så rör sig folket, unga som äldre, ut och dricker diverse alkoholhaltiga drycker.

För mig var gårdagen inget undantag. Tre av mina vänner ska ge sig ut och upptäcka världen. Som ett avsked anordnades det en festtillställning. En fest där vi alla hjälptes åt att släcka törsten... och med tanke på att en del av de mest briljanta idéerna dyker upp när man befinner sig under det tillståndet så resulterade kvällen med en del unika händelser. Den som jag personligen är mest stolt över är när jag tillsammans med två vänner flyttade en bil. Visserligen en liten bil... men ändå, det är en fucking bil!

Jag kommer sakna grabbarna grus. De kommer att vara borta en lång stund framöver och ett tomrum kommer hela tiden ta en stor del av mitt hjärta under dessa månader.

Men hey, de kommer ju tillbaka! Och vad är bättre än ett rejält välkomstpartaj?

Men du...
Ha en bra dag!

Igår var jag med om en liten intressant grej.

Jag hade kommit hem från ett möte och satte mig i den speciella delen av soffan där man riktigt känner att man kan pusta ut. Samma hörn man väljer om man vill uppnå maximal komfort! Givetvis är det tråkigt att bara ligga och stirra, så då tog jag hjälp av MeanMachine1337 (min bärbara dator). Jag startade Spotify som jag mycket vanligtvis gör och spelade min speciella lilla låtlista.

När jag låg där med MM1337 i knät och avlyssnade musik som för mig till drömmarnas värld ringde det på dörren. Jag vaknade ur drömvärlden och ställde ifrån mig datorn, fastän musiken fortfarande igång. Jag brukar annars titta igenom kikhålet på dörren, men denna gång avstod jag från det. Till min stora förvåning står det två stiliga herrar där och småler. Min första tanke: har ni gått fel?. Jag svarar med ett något förvånat "Hej?". Med halvt överdriven trevlighet kontrar de med ett "Hej! Vad kul att just du öppnar!". Okej, dessa herrar har alltså inte gått fel. Men vilka är de? Med tanke på att den ena hade kostym tänkte jag kanske att de var advokater eller dylikt. Men nä... då skulle de antagligen inte varit så trevliga?

De började prata om skapelsen, tro, meningen med livet och gud. Annars hade jag bara slängt igen dörren när jag uppfattat vilka de var. Men en tanke slog mig, jag ska ge dem en chans! Hela mitt liv har jag växt upp i en familj där dessa har varit helt föraktade! Jag har hängt på dessa tankebanor utan att egentligen ha en rättvis bedömning av dessa människor. Så, jag slår på charmleendet och hänger med i diskussionerna om meningen med livet. Den ena var fantastiskt trevlig och hans sätt att prata fick mig att må bra. Den andra snubben, pensionären - som jag väljer att kalla honom då han var snäppet äldre än Jesus -, var dock lite mystisk (pedofil?).

När jag står där och lyssnar på den trevliga herren predika om paradiset, en Edens lustgård de vill återskapa till vår planet, så hör jag hur musiken från vardagsrummet sakta tonas ut i tystnad. Därefter drar R.E.M.'s låt "It's the end of the world as we know it" igång på maxvolym. Till en början uppfattar jag inte riktigt vad det är för låt, utan fortsätter lyssna på den trevliga herren. Men när refrängen med följande text:
"It's the end of the world as we know it.
It's the end of the world as we know it.
It's the end of the world as we know it and I feel fine."
drar igång kan jag inte hjälpa att ägna ett öra till musiken. När jag upptäcker vilken låt det är så är jag riktigt nära på att bara brista ut i tokgarv mot denna trevliga herre. Jag försöker lägga band på mig så gott jag kan och får bara fram ett litet halvt kvävt skratt med ett brett leende. Den trevliga herren trodde nog jag gick igång på hans predikan fast i själva verket var det något HELT annat.

De fortsätter att prata om detta i ungefär 5 minuter, men jag lyssnade inte på ett enda ord vad de sa efter denna händelse. Jag fick ett gäng broschyrer sen knallade de iväg... en sak oroar mig dock, de tittade på dörren och frågade "RM Holmström, är det du?" Jag svarade att det var min mors namn och jag heter Sebastian Holmström. De avslutade med "Då kanske vi ses någon annan gång!". Undrar om de har planerat att komma tillbaka hem till mig?

Jag tycker folk är lite för elaka mot dessa herrar. De var trevliga och fick mig på bättre humör. Sen att vi inte är i närheten av att tro på samma saker, det är ju en annan sak. Vad jag tror på? Det kanske ni får läsa om i ett blogginlägg i framtiden... ;)

Men du...
Ha en bra dag!

När Aladdin tar med Jasmine för första gången på den flygande mattan färdas de över hav och land - vatten och sand. Tillsammans ackompanjerar de varandra i en av Disney's mest kända låtar "A whole new world", eller jag som föredrar den svenska versionen kallar den gärna "En helt ny värld". En sång om frihet och nya perspektiv. Det är bara en tecknad film, men liksom mycket annat finns där symbolik. Två helt olika individer som lever under två helt olika livsförhållanden möts på denna magiska matta.

Den flygande mattan öppnar upp nya perspektiv hos personerna i fråga. Att samma medel kan vidga två helt olika individers synsätt på världen tycker jag är tämligen intressant. Så, en parallell till verkligheten, vad är det som får oss här på planeten Tellus att se på saker från nya perspektiv? Ålder? Erfarenhet? Forcering?

Vi människor utvecklas ständigt och lär oss nya saker varje dag. Trångsynthet är bara ett tecken på att man ännu inte har skådat från flera olika perspektiv. Man låser sig fast vid en vinkel och beslutsamt klamrar sig fast där. Men en dag, så släpper man taget - oavsett vad det gäller. Man måste bara ge det lite tid... Envishet och trångsynthet är ingen bra kombination, det gör bara att utvecklingen tar längre tid. Men vi är alla olika människor från helt olika livsförhållanden och ibland behöver man helt enkelt en magisk matta som öppnar sinnena.

Vart vill jag komma? Jag har tidigare avskytt allt vad som har med bloggvärlden att göra. Att du kan bli känd, oavsett hur dålig - ur journalistisk synpunkt - du är, att folk startar bloggar titt som tätt utan att egentligen veta varför, att man kan hänga ut personer och åsikter som man tidigare inte har uttryckt, uppmuntringen av ytligheten och det direkta utseendet som blomstrat i samband med bloggvärlden... allt jag nu har räknat upp kan man se från olika vinklar och därför hata/älska/avsky/gilla.

Så, med tanke på att jag själv har startat en blogg måste ju tyda på att jag har ändrat åsikt (perspektiv). Hur? Varför? Ja, låt oss säga att jag har blivit bortförd på en flygande matta...