Sebastian Holmström

Arbetslös? Har det ändå inte sina fördelar? Igår bestämde jag och några vänner att vi skulle åka ut till en annan vän som bor... ähum... ja... om du tänker dig skogen... sen kör du en liten bit till in i skogen... sen därifrån kör du yttligare 10 mil rakt ut i skogen... och strax där utanför bor han.

Det var fantastiskt trevligt! Det pratades, det skrattades och det tjoades. Jag och min vän Pontus blev tillägnade en dikt skriven av Anton "Branteman" Högsander. Trots att jag har glömt stora delar av dikten fastnade ändå dessa rader mer än övriga:
"Holmström gillar bajs,
Kinnander föredrar majs,"
sen lite senare...
"Holmström har glasögon,
Kinnander har ögon"

Jag måste få tag i hela dikten så att ni alla kan få ta del utav den. Den var fantastiskt bra! Rörande, djup och meningsfull.

Det kollades sport ungefär hela natten, och jag - som kanske känt - är inget större fan av fenomenet. Men trots detta är jag nöjd, det var trevligt. Runt 6-ish gick vi och lade oss, men tror ni vi somnade direkt? Inte ett dugg! Det snackades och skrek som aldrig förr! Könsord utbyttes mot hatiska anklagelser om föräldrar och andra familjemedlemmar. När syret tog slut - runt halv 8-ish - så däckade vi till slut av ren utmattning.

Ja, detta är ju inte direkt ett konstigt fenomen. Att man umgås hela natten med vänner man gillar. Men att spontanåka ut i skogen kl. 23 på en onsdagskväll är faktiskt lite av en unik händelse.

Men du...
Ha en bra dag!